Mat- och hemskunskapslärare från Snåsa, Røyrvik, Røros och Åfjord reste över fjällen till Östersund för att inspireras på en konferens. Temat var samisk och lokal mat i skolan, med den svenska skollunchen som ideal. Interreg-projektet SYSTER Gastronomi bjöd in en samisk renskötare och Tik Tok’er med 79 000 följare.

För de norska mat- och hemskapslärarna började vistelsen på Ås skola med en svensk skollunch till middag. Sallader och grönsaker fanns i överflöd och kött- och vegetarisk mat kompletterades med allergimat. I Sverige äter alla en varm skollunch varje dag i skolan. På Ås skola äter 600 elever från första till nionde klass lunch, vilket ibland kan vara en hektisk affär.

Vi fick en guidad tur i köket; det svenska skolköket är välutrustat och det fanns gott om redskap att glädjas åt.

Sydsamisk renskötare och Tik Tok’er med 79.000 följare

SYSTER Gastronomi är ett projekt som fokuserar på barn, samisk och lokal mat i skolorna samt medvetenhet om samisk kultur och tradition. Dagens yngsta talare var Evelina Solsten, en samisk renskötare och Tik Tok’er med 79.000 följare. Hon använder sociala medier för att dela med sig av kunskap, erfarenheter och berättelser om rennäringen och den sydsamiska kulturen. Samtidigt arbetar hon mot fördomar.

– Det finns en okunskap om den samiska kulturen bland människor, trots att jag bor i en samisk förvaltningskommun. Folk i grannskapet trodde att jag bodde i en gamme och jag har fått höra saker som ”riktiga samer är inte blonda” och ”ditt namn är inte samiskt”, säger Evelina Solsten.

Hon talade om fördelarna med att arbeta med sociala medier och att man kan nå ut till många människor, men också om nackdelarna, som att man kan vara anonym och skriva hatkommentarer.

Evelina Solsten avslutade konferensen på Torsta Naturbruksgymnasium och hennes ord och presentation betonade vikten av att tidigt lära barn och ungdomar om den samiska kulturen.

Svenska och norska lärare samarbetar om samiska och lokala skolmåltider

Dag två av konferensen ägnades åt talare och innehåll för att ge lärare ökad kunskap om samisk och lokal mat i skolan. SYSTER Gastronomi-konferensen hade 40 deltagare och var väl representerad av svenska lärare från Östersundsområdet. En del av tanken bakom projektet är att skolor ska samarbeta med varandra och att lärare ska inspireras av vad mat- och hemkunskapslärare i andra kommuner i Norge och Sverige gör. HÄR kan du se inspelningen av konferensen.

Konferensen hölls på Torsta Naturbruksgymnasium och ledare för projektet SYSTER Gastronomi på den svenska sidan är Ann Sparrock, själv renskötare i det sydsamiska området.

– Det är i skolan vi har störst möjlighet att påverka barn och ungdomar att göra hållbara val och vara en del av sitt kulturarv så att vi kan bevara samisk och lokal mat, säger Ann Sparrock. Att få politiker och beslutsfattare att prioritera samisk och lokal mat är en stor utmaning, både när det gäller den mat de äter och i deras undervisning, säger Ann Sparrock.

Näringsvärde av renkött och gröna växter

Lena Maria Nilsson presenterade mat, forskning och samisk hälsa på konferensen. Hon är epidemiolog med en doktorsexamen i folkhälsa och ingår i forskargruppen Lávvuo vid Umeå universitet.

Hon betonade renköttets näringsvärde och att man bara behöver små mängder för att få i sig viktiga näringsämnen. Vitamin B12 finns till exempel rikligt i renkött, och i jämförelse behöver man mycket större köttbitar för att få i sig samma näringsvärde från nöt- och griskött.

För tio år sedan intervjuade Lena Maria Nilsson samer om deras matvanor runt 1945. Fisk var den viktigaste födan och kött som ren och älg åt man i mindre utsträckning. Vilda örter förbisågs i takt med att man började äta mer odlade grönsaker.

–Tänk om vi hade inkluderat frågor om huruvida de går ut och plockar örter? Vad skulle vi då ha lärt oss om deras matvanor och näringsintag?, frågar Nilsson.

Nilsson är själv same och berättar att när de var ute och reste plockade de olika gröna växter och stoppade dem direkt i munnen. På så sätt får man i sig vitaminer och näringsämnen direkt och regelbundet.

– Inga människor kan hålla sig friska utan kunskap om gröna grödor. Vi har förlorat mycket här. Mycket av denna kunskap går nu förlorad, ofta för att det är kvinnokunskap och lättare att förlora. Det finns mycket grön och näringsrik mat att hitta i naturen som vi går miste om, säger Nilsson.

Under konferensen uttryckte flera lärare inom mat och hälsa en önskan om att få lära sig mer om hur man kan använda lokala växter och örter i undervisningen.

Verktygslåda för lärare inom mat och hälsa

På konferensen fick även lärarna själva möjlighet att presentera goda exempel från sin undervisning. Odensalaskolan talade om bärplockning, konservering och att ta hand om det naturen har att erbjuda. Mona Dyrøy från Rørosskolan berättade om hur eleverna får vara med viltkonsulenten och slakta renar och sedan tillaga köttet.

Det interregionala samarbetet är också en inspirationskälla för att få in lunch i skolorna på den norska sidan. I Norge är projektpartnerna Oi! och Statsforvalteren i Trøndelag.

Beate Sørlie Ålmo och Liv Gystad från Statsforvalteren presenterade att praxis och exempel kommer att delas mellan kommunerna och att projektledarna på den svenska sidan kommer att resa runt för att dela med sig av sin kunskap. En verktygslåda kommer också att skapas för lärare i livsmedels- och hälsovetenskap. De kommer att kunna ta del av kunskapen och använda materialet i sin undervisning.

– Genom att öka kunskapen, både med maten på tallriken och genom undervisning, ger vi eleverna en grund för att kunna göra hållbara val och lära sig om sitt kulturarv”, säger Liv Gystad.

Lokal mat, skolmåltider och beredskap

Rikard Backskog, projektansvarig på SYSTER Gastronomi och verksam på Torsta Naturbruksgymnasium, förklarade hur viktig skollunchen är i Sverige.

– Det visar sig att eleverna äter mer mat på måndagar och fredagar, och då gör kockarna lite extra för skolmåltiden. Det säger något om hur viktig skolmåltiden är för barnen”, säger Backskog.

-Vi tycker att nu när regeringen sätter press på kommunerna när det gäller krisberedskap så borde det finnas pengar som kan komma till de lokala och offentliga måltiderna. Då kanske det går att få till en hållbar krisberedskap i den offentliga maten och det vore fantastiskt, säger han.

Renskötsel, identitet och hållbarhet

På konferensen kunde man lyssna till producenter av renkött. En av talarna var Aina Haugom Nordfjell från Rørosrein, som talade om renskötsel och en gammal kultur i en ny tid.

– För oss handlar det här om mycket mer än att bara sälja kött. För oss är det här inte bara ett jobb, det är allt vi har. Det är en del av min identitet”, säger hon.

– Med fjället som värdekedja och genom de åtta årstider som renskötseln är indelad i arbetar vi i takt med naturen. Det är renen som bestämmer. Många människor förväntar sig att renkött ska finnas tillgängligt under alla årstider. Så är det inte, och så ska det inte heller vara. Det är ingen som slaktar renkött på våren. Vi behöver utbilda många kunder på det här sättet, så att de inte har samma förväntningar som på annat kött”, säger hon.

Nordfjell förklarade också vikten av att använda mer av hela djuret och inte bara filéerna; de styckningsdelar som ofta glöms bort, som märgben och kokkött.

– Vi vill också att kunderna ska vara medvetna om det val de gör när de köper renkött, att de väljer en hållbar produkt med högt näringsvärde”, säger hon.

Från svensk sida berättade Jakob Grym från Norrlandsvilt om hur de samarbetar med rennäringen och hur de arbetar med distribution och att ta spel till en ny nivå.

FN:s globala mål för hållbar utveckling samt samisk och lokal mat

SYSTER Gastronomi är ett projekt som utvärderas mot FN:s globala mål för hållbar utveckling. Trossa AB, ett svenskt konsultföretag, presenterade på konferensen hur projektet bidrar till att uppnå viktiga hållbarhetsmål.

Sydsamisk samhällsutveckling, utmaningar och möjligheter presenterades av Jerker Bexelius, chef för Gaaltije, det sydsamiska museet i Östersund.

Saepmie är det sydsamiska ordet för det samiska området i mitten av Norge och Sverige. Det sträcker sig från södra delen av Nordland fylke och Hattfjelldal, västerut till Fosen, söderut till toppen av Innlandet fylke och österut till Jämtland och Härjedalen i Sverige. Det sydsamiska språket är detsamma i Norge och Sverige, och inom den sydsamiska kulturen finns det på sätt och vis ingen nationsgräns.